Jag har levt hela mitt liv i Kyrks­lätt och sett kom­mu­nen från min barn­dom på 60-ta­let till idag. Har fak­tiskt bott hela mitt liv här. En kom­mun med be­folk­nings­til­l­växt i al­la år se­dan Pork­ka­la om­rå­det åter­bör­da­des.

Idag ser jag kom­mu­nen som pen­si­o­när och är glad att se den livsk­raft och ut­veck­ling vi har idag. Jäm­fö­rel­sen mel­lan kom­mu­ner vi­sar en sti­gan­de trend för Kyrks­lätt.

Livsk­raft i kom­mu­nen, grun­den är en väls­kött och ans­vars­full eko­no­mi vil­ket ska­par möj­lig­he­ter för all ut­veck­ling och gör det möj­ligt att våga ut­veck­las. Vi skall våga tro på fram­ti­den. Vi bör ar­be­ta för flera hål­l­ba­ra in­ves­te­rin­gar och fö­re­tag­se­tab­le­rin­gar, det här krä­ver ett gott sa­mar­be­te mel­lan fört­ro­en­de­val­da och kom­mu­nens ans­täl­l­da. Livsk­raft är ock­så väl­må­en­de kom­mu­nin­ne­vå­na­re, att man vill flyt­ta till kom­mu­nen, trivs i kom­mu­nen och stan­nar kvar här.

Kyrks­lätt är en tvåsp­rå­kig kom­mun. Då jag bör­ja­de i kom­mun­po­li­ti­ken för and­ra gån­gen 1995 var vi svensksp­rå­ki­ga ca 25 % av be­folk­nin­gen idag är vi un­der 15 % av be­folk­nin­gen. Vi vill att vi kan väl­ja vil­ket språk vi blir bet­jä­na­de på. Öns­kar att kom­mu­nen vill ut­veck­la kom­mu­nens tvåsp­rå­kig­het som en del av kom­mu­nens ima­ge som til­l­ta­lar oli­ka be­folk­ningsg­rup­per att flyt­ta till kom­mu­nen. Vi skall stöda tvåsp­rå­kig­he­ten med ko­mu­ni­ka­ti­on och bes­lut som stär­ker tvåsp­rå­kig­he­ten. Vi be­hö­ver nya lös­nin­gar då vår an­del i kom­mu­nen mins­kar.

Vi har en ökan­de äld­re be­folk­ning i kom­mu­nen, som i de fles­ta and­ra kom­mu­ner­na i lan­det. Men an­de­len äld­re sti­ger in­te i sam­ma takt som i and­ra kom­mu­ner, om vi i fort­sät­t­nin­gen ock­så har en sta­bil be­folk­nings­til­l­växt. Så vi har ett hopp om att be­folk­nings­py­ra­mi­den även un­der de kom­man­de åren är gyn­sam för kom­mu­nen, men det fod­rar mål­med­vet­na och för­nuf­ti­ga bes­lut av bes­luts­fat­tar­na. Vi skall in­te se snett på den äld­re be­folk­nin­gen utan res­pek­te­ra dem.

Kom­mu­nen har fort­fa­ran­de myc­ket ans­var för den äld­re be­folk­nin­gen, att skapa fö­rut­sät­t­nin­gar för den fö­re­byg­gan­de häl­so och väl­färds­verk­sam­he­ten på oli­ka sätt. Kom­mu­nen kan in­te, har in­te råd, att ord­na mera än en li­ten del av verk­sam­he­ten. Vi mås­te få med tred­je sek­torn men ock­så den pri­va­ta sek­torn. Det vik­ti­gas­te är att ins­pi­re­ra var och en äld­re att up­p­rät­t­hål­la sin fy­sis­ka och psy­kis­ka kon­di­ti­on. Kom­mu­nen är i av­gö­ran­de roll för att skapa fö­rut­sät­t­nin­gar­na för häl­so och väl­färdst­jäns­ter­na i form av ut­rym­men för verk­sam­he­ten på dags­tid då sko­lorns ut­rym­men är i bruk.

Tryg­g­het i var­da­gen, vik­tigt för oss äld­re att vi kan röra oss både in­ne och ute al­la da­gar un­der året. Vin­te­run­der­hål­let är en år­li­gen åter­kom­man­de fråga vil­ken bör be­va­kas ock­så från fot­gän­gar­nas syn­vin­kel. Lät­t­ra­fik­le­der, över­gån­gar, trap­por och tra­fikl­jus osv bör vara an­pas­sa­de och i skick för att äld­re och funk­ti­on­hind­ra­de skall kun­na röra sig. I vår kom­mun har park och vi­lo­bän­kar va­rit en årin­gen åter­kom­man­de fråga på vå­ren. Vi bör få til­l­räck­ligt med bän­kar där man kan vila sig då man rör sig i kom­mu­nens cent­rum på mo­ti­ons­le­der trots det att kraf­ter­na try­ter.

Vi be­hö­ver ock­så rus­ta upp våra par­ker och plan­te­rin­gar i kom­mu­nen så att vi har en vac­ker och rep­re­sen­ta­tiv kom­mun som vi vill visa upp för så­väl tu­ris­ter som för kom­mu­nin­ne­vå­nar­na.

ULF KJE­RIN

Kom­muns­ty­rel­sens II vi­ce­ordf.

SFP

Kom­mun­vals­kan­di­dat 2025